Det har regnat konstant i närmare ett dygn nu och översvämningar runt om i Manila är ett faktum. Folk har evakuerats från sina bostäder i de värst drabbade stadsdelarna, alla skolor är stängda och hela staden står still. Dagens aktiviteter på min praktikplats ställdes också in och jag har varit hemma tillsammans med mina flatmates och på IFI:s kontor en trappa ner. Även där var det tomt på folk och dagen har rullat på i sakta mak.
En sån här dag när mitt värsta problem är att jag måste stanna inomhus, har långtråkigt och att köksgolvet förvandlats till en swimmingpool går mina tankar och böner givetvis till de som behövt evakueras. Men framförallt tänker jag på de som redan innan stormen befann sig i utsatta situationer. De är alltid dom som drabbas allra hårdast när sånt här händer. Jag tänker speciellt på barnen som jag träffar varje dag. Flera bor och sover på gatan (alla gör inte det, finns olika typer av gatubarn men mer om det vid ett annat tillfälle) och deras hem ligger nu under en halvmeter vatten. Det gör ont i hjärtat och jag hoppas att det snart ska sluta regna så att vattnet hinner dra sig undan tills imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar