Ända sen jag kom till Manila har jag bott i ett nybyggt och väldigt fräscht rum som ligger vägg i vägg med kyrkans huvudkontor. Detta var enbart tillfälligt då rummet med sina åtta sängplatser hyrs ut var och varannan vecka, men att hitta ett prisvärt, fräscht och säkert boende på lagom avstånd från min praktikplats visade sig vara en utmaning. Därför bestämdes det helt enkelt bland de som jobbar i kyrkan (jag fick givetvis också göra min röst hörd) att de skulle göra iordning ett rum åt mig i katedralen.
Sagt och gjort, i måndags flyttade jag in i lägenheten som jag delar med Jaypee och Kian. Två genuint snälla och trevliga killar i min ålder, som jobbar som körledare och musiker i kyrkan. I början av veckan var de lite blyga och inte jättebekväma med att prata engelska, men det släppte snabbt efter viss (mycket) uppmuntran från min sida. Jag gillar ju att ha folk omkring mig och det är så roligt att alltid ha någon att prata med nu. De har hittills bjudit mig på mat ett flertal gånger och vägrar låta mig diska. I onsdags åt vi middag tillsammans, "Let's celebrate life" tyckte Jaypee sen och det slutade med att vi satt uppe halva natten trots att alla skulle upp och jobba dagen efter.
Lägenheten som består av två rum, kök/vardagsrum och en liten toalett kan bäst beskrivas som ett vattenskadat råtthål med viss charm. Det regnar in här och var, vilket förvandlar hela golvet till en bassäng och vi får ständigt torka upp vatten. "Lämna inte dörren öppen, för då kan råttorna komma in!" förmanade Kian, ingen risk att jag någonsin kommer att göra det. Mitt rum känns som tur är fräscht och luftigt med sina nymålade ljusgula väggar och grönmönstrade golv.
Boendet må kanske inte vara så rent men det uppfyller åtminstone de två viktigaste kriterierna; det är prisvärt och framförallt säkert, då katedralen är inhägnad och det vid grinden finns en vakt dygnet runt. Dessutom är jag mer än glad över att kunna bo kvar i IFI:s regi då jag känner mig så hemma här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar