Under den senaste veckan har jag hunnit gå igenom en stor del av mitt känsloregister. Lycklig, ledsen, frustrerad, hoppfull och överväldigad men framförallt har jag känt mig uppfylld av glädje och tacksamhet. Det är häftiga saker jag redan nu har hunnit vara med om. Sånt som känns i hjärtat och hela kroppen och är svårt att beskriva och sätta ord på.
Jag är så tacksam för att jag får vara en del av ett sammanhang som känns meningsfullt och givande. Det mesta är ju fortfarande nytt på praktiken och jag har inte riktigt hittat min plats än, vilket ibland kan kännas jobbigt men jag försöker ha tålamod. Sånt här tar tid och jag får inte vara så hård mot mig själv. Mina kollegor är ett skönt gäng, barnen är härligt energiska och utmaningarna är många, så trivs gör jag hur som helst redan.
All min lediga tid tillbringar jag i katedralen där jag bor och på kyrkans huvudkontor som ligger vägg i vägg. De frön som jag sådde för sex år sedan får jag verkligen skörda frukten av nu. Jag har blivit mottagen med öppna armar och det känns som att jag har en jättestor familj här som jag kan vända mig till vad det än gäller. För dessa människor är jag inte en exotisk främling, utan de flesta i kyrkan vet vem jag är och vill mer än gärna prata med mig. Folk hejar på mig till höger och vänster, frågar om jag vill följa med ut och äta middag och sms:ar mig varje dag för att försäkra sig om att jag mår bra.
Det är så fint att komma hem lagom trött efter en intensiv och fartfylld dag och mötas av tio personer som hälsar glatt, frågar hur min dag har varit och bjuder på kaffe. Några av de som jobbar i kyrkan är i min ålder vilket förstås är kul, men jag har minst lika stort utbyte med de 20-30 år äldre prästerna och kontorspersonalen. För om det är något som filippinarna har oavsett ålder så är det humor! Stämningen är alltid lättsam och varje lyckat skämt uppmuntras med en highfive.
Att redan ha ett stort socialt kontaktnät har förstås underlättat precis allting här och jag får verkligen det bästa från två världar nu i och med min praktikplats.
Skön läsning för din Erkkisvägsfamilj!
SvaraRaderaKram från mamma