Styrka

Hosta, luftrörsinfektion, rödflammiga utslag på ryggen, feber, djupt sår i hälen, vätskefyllda blåsor på händerna, klåda över hela kroppen, förkylningar (i plural), denguefeber och urinvägsinfektion. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har ätit antibiotika och antal läkarbesök jag har hunnit med under de tre senaste månaderna. Den senaste åkomman att lägga till ovanstående lista är en varböld stor som en pingisboll i armhålan, mycket smärtsamt och otroligt äckligt. Jag har aldrig tidigare sett något liknande men tydligen är det vanligt förekommande här. Mitt immunförsvar är ett skämt och att jag även har haft en del otur är ingen underdrift. Fysiskt har jag blivit betydligt mycket svagare sedan jag kom hit till Filippinerna och jag längtar efter vardagsmotion, frisk luft, träningsvärk och långa hundpromenader, men det får vänta en månad till.

Mentalt känns det som att jag aldrig har varit starkare, alla utmaningar här har verkligen satt mig på prov och jag har gång på gång bevisat för mig själv vilken styrka jag besitter. Att göra det jag gör om dagarna här är inget som passar alla, men att jag har hittat rätt råder det inga tvivel om. Under mitt år i Edinburgh då jag jobbade som volontär på ett hostel för hemlösa kände jag samma sak, men det är mycket som har varit annorlunda nu jämfört med den upplevelsen. I Skottland kunde jag koppla bort tankar på jobbet under mina lediga dagar då det enda som påminde mig om det var någon enstaka tiggare på gatan.

Här i Manila däremot är det så påtagligt att de sociala problemen inte slutar att existera bara för att jag går hem från jobbet.  Jag har sett mycket fattigdom under mina tidigare resor, men att bara vara på besök  är en helt annan sak än att faktiskt bo på en plats under en längre tid.  Det är svårt att inte tänka på jobb och sociala orättvisor när en befinner sig i en miljö där detta är verklighet och det inte finns någon möjlighet att stänga ute omvärlden. Istället för att bli nedbruten av detta har det gjort min drivkraft än starkare. Det är mycket som är tufft och jag befinner mig dagligen i utmanande situationer men jag ser och fokuserar på det som är ljust och hoppfullt. Det går att göra skillnad, förändra och hjälpa (till självhjälp).

Jag älskar det jag gör och många gånger har en våg av tacksamhet sköljt över mig. Att jag får vara en del av detta viktiga arbete känns som ett privilegium och att få möta alla fantastiska små kämpar, som befinner sig i livssituationer de själva inte råder över, är en ständig påminnelse om varför jag är här.