Det viktigaste jobbet i hela världen

Jag sitter i skuggan under ett träd i en park, som tjänar som hem för ett flertal familjer. Högen med smutsiga våtservetter bredvid mig växer allt större i takt med att flickan framför mig blir renare. Försiktigt tvättar jag hennes ögon som varar och rengör sedan ordentligt resten av ansiktet. Det syns tydligt var jag redan har torkat, då hennes hy är betydligt ljusare på dessa ställen. Hennes ben och fötter är svarta av smuts och på ena knäet har hon ett djupt sår. Jag stryker henne över kinden, frågar på tagalog vad hon heter och hur gammal hon är.

När hennes kropp är så ren som den kan bli med hjälp av ett gäng våtservetter klipper jag hennes naglar. Tålmodigt står hon stilla medan jag tar bort sorgkanter och när det är dags för tånaglarna slänger hon glatt upp en smutsig fot i mitt knä. Efteråt kramas vi och sedan springer hon iväg och ansluter sig till resten av gruppen och den pågående leken.

Just där och då känns det som att jag har det viktigaste jobbet i hela världen.